Motivation
Heeeeeeeeej...
Något jag hade tänkt att ta upp idag är någonting som jag känner har blivit allt viktigare och viktigare, för mig. Något som jag tog lite förgivet, eller, jag tog det inte förgivet, jag tyckte det var överskattat helt enkelt! Det var något som jag inte alls ägnade någon tid åt tidigare, eller tid och tid, men en tanke åt iaf.
Detta något är motivation!
Jag har senaste tiden märkt hur viktig motivation är! Något som jag inte trodde förrut. Anledningen till detta, att jag börjat tänka på det, kan vara att jag märkt hur peppad jag blir när jag tänker på att hoppa höjd. Det jag inte gjort förrut, men gör nu. Det kan också vara det att jag i skolan läst en del om just motivation, där det blivit lite mer teoretiskt. Men ändå så att jag märkt att det är viktigt. Något som också ligger till grund till detta är då vi på högstadiet pratade mycekt om något som Nina, vår lärare, kallade för känslan.
Till och börja med, anser jag nu, att motivation är någonting som man inte kan leva utan. Många tänker nog inte på det, men utan motivation så funkar det inte. Visst, till en viss del så går det ju såklart att leva, men med vilken kvalité blir det då på livet?! För om man tänker såhär, hur mycket lättare blir det inte att göra en sak om man är motiverad att göra det?!
För när man är motiverad så går allting så lätt! Man stånkar och stönar inte, utan allt bara flyter på.
Tre saker som ligger till grund för att vara motiverad är:
1. Att man tror att man ska klara det.
2. Hur säker man är på att det lönar sig om man anstränger sig
3. Om man gillar "lönen"
Om man är lite omotiverad så kan man bara tänka igenom dessa punkter, och försöka hitta det possitiva i det hela. Som i skolan, vad tjänar jag på om jag anstränger mig i ett ämne, jo, jag får ett bra betyg. Vad får jag om jag anstränger mig när jag tränar, jo, jag gör bra resultat på tävling.
Det här med motivation är inte någon dum grej faktiskt, här om dagen så var jag med Suf och städade vägen i Bergsåker. Och att plocka skräp längs en väg är inte det roligaste man kan göra, tycker jag iaf. Och det var några stunder då jag blev skit less och ville bara gå därifrån. Då gjorde jag som så att jag tänkte på när jag hoppar höjd. Och genast fick jag energi och tänkte inte mer utan gick och plockade mer skräp. Första gången blev det av sig själv, men sedan så gjorde jag det flera gånger, och jag märkte att det fungerade!
Och ja, det låter ungefär som någon Tv-shops rekalm, det är lite det här "det är för bra för att vara sant", i alla fall åt det hållet. Men jag tycker i vanliga fall att sånt här är lite konstigt, att tänka och att det sedan blir så som man vill. Risken är att det känns lite påklistrat, att plötsligt så ska man vara jättemotiverad. Just det här städexemplet, handlar ju mer om att få energi, och inte tänka på det, men ändå!
Men jag tror att man måste hitta något som fungerar för sig själv, jag tycker inte om när folk ska tala om för mig hur jag ska göra, och sedan förutsätter att det blir precis som de har tänkt sig. Men det är värt att tänka på!
Jag tog ju upp det här med känslan, och det hänger ihop med att vara motiverad. Känslan handlar om att man tar ett minne då man mår/mådde som allra allra bäst. Då ingenting var dåligt, det fanns inga beskymmer och allt bara flöt på. När man tar fram det minnet ska man försöka plocka fram den känslan och gärna sätta ord på den, sätta ord är inte jättenödvändigt, utan bara att man känner den där känslan i kroppen som man kände då. Och sedan så kan man i stort sätt bara plocka fram den när man känner sig lite nere och kanske behöver lite energi och bli lite motiverad.
Men på skolan när vi gjorde det här så blev det lite konstigt tycker jag. För då var det så att alla lektioner vi hade med NIna, så började vi jämt med att plocka fram känslan, det gjorde vi genom att hon satt på lite lugn musik, och vi skulle koncentrera oss och tag fram känslan. Sen stängde hon av musiken, och då mendae hon att man då skulle vara jätte peppad. Men det tyckte jag blev som sagt, på klistrat. Det var liksom som att hon förväntade sig att när alla öppnade ögonen så skulle alla skina som solar och vara jättemotiverade. Och det har jag lite svårt för, när folk bestämmer över mig.
Men nu när jag kan bestämma själv, så fungerar det utmärkt!
Ta ett glas till frukost så ska du se att det hjälper!
/E
Något jag hade tänkt att ta upp idag är någonting som jag känner har blivit allt viktigare och viktigare, för mig. Något som jag tog lite förgivet, eller, jag tog det inte förgivet, jag tyckte det var överskattat helt enkelt! Det var något som jag inte alls ägnade någon tid åt tidigare, eller tid och tid, men en tanke åt iaf.
Detta något är motivation!
Jag har senaste tiden märkt hur viktig motivation är! Något som jag inte trodde förrut. Anledningen till detta, att jag börjat tänka på det, kan vara att jag märkt hur peppad jag blir när jag tänker på att hoppa höjd. Det jag inte gjort förrut, men gör nu. Det kan också vara det att jag i skolan läst en del om just motivation, där det blivit lite mer teoretiskt. Men ändå så att jag märkt att det är viktigt. Något som också ligger till grund till detta är då vi på högstadiet pratade mycekt om något som Nina, vår lärare, kallade för känslan.
Till och börja med, anser jag nu, att motivation är någonting som man inte kan leva utan. Många tänker nog inte på det, men utan motivation så funkar det inte. Visst, till en viss del så går det ju såklart att leva, men med vilken kvalité blir det då på livet?! För om man tänker såhär, hur mycket lättare blir det inte att göra en sak om man är motiverad att göra det?!
För när man är motiverad så går allting så lätt! Man stånkar och stönar inte, utan allt bara flyter på.
Tre saker som ligger till grund för att vara motiverad är:
1. Att man tror att man ska klara det.
2. Hur säker man är på att det lönar sig om man anstränger sig
3. Om man gillar "lönen"
Om man är lite omotiverad så kan man bara tänka igenom dessa punkter, och försöka hitta det possitiva i det hela. Som i skolan, vad tjänar jag på om jag anstränger mig i ett ämne, jo, jag får ett bra betyg. Vad får jag om jag anstränger mig när jag tränar, jo, jag gör bra resultat på tävling.
Det här med motivation är inte någon dum grej faktiskt, här om dagen så var jag med Suf och städade vägen i Bergsåker. Och att plocka skräp längs en väg är inte det roligaste man kan göra, tycker jag iaf. Och det var några stunder då jag blev skit less och ville bara gå därifrån. Då gjorde jag som så att jag tänkte på när jag hoppar höjd. Och genast fick jag energi och tänkte inte mer utan gick och plockade mer skräp. Första gången blev det av sig själv, men sedan så gjorde jag det flera gånger, och jag märkte att det fungerade!
Och ja, det låter ungefär som någon Tv-shops rekalm, det är lite det här "det är för bra för att vara sant", i alla fall åt det hållet. Men jag tycker i vanliga fall att sånt här är lite konstigt, att tänka och att det sedan blir så som man vill. Risken är att det känns lite påklistrat, att plötsligt så ska man vara jättemotiverad. Just det här städexemplet, handlar ju mer om att få energi, och inte tänka på det, men ändå!
Men jag tror att man måste hitta något som fungerar för sig själv, jag tycker inte om när folk ska tala om för mig hur jag ska göra, och sedan förutsätter att det blir precis som de har tänkt sig. Men det är värt att tänka på!
Jag tog ju upp det här med känslan, och det hänger ihop med att vara motiverad. Känslan handlar om att man tar ett minne då man mår/mådde som allra allra bäst. Då ingenting var dåligt, det fanns inga beskymmer och allt bara flöt på. När man tar fram det minnet ska man försöka plocka fram den känslan och gärna sätta ord på den, sätta ord är inte jättenödvändigt, utan bara att man känner den där känslan i kroppen som man kände då. Och sedan så kan man i stort sätt bara plocka fram den när man känner sig lite nere och kanske behöver lite energi och bli lite motiverad.
Men på skolan när vi gjorde det här så blev det lite konstigt tycker jag. För då var det så att alla lektioner vi hade med NIna, så började vi jämt med att plocka fram känslan, det gjorde vi genom att hon satt på lite lugn musik, och vi skulle koncentrera oss och tag fram känslan. Sen stängde hon av musiken, och då mendae hon att man då skulle vara jätte peppad. Men det tyckte jag blev som sagt, på klistrat. Det var liksom som att hon förväntade sig att när alla öppnade ögonen så skulle alla skina som solar och vara jättemotiverade. Och det har jag lite svårt för, när folk bestämmer över mig.
Men nu när jag kan bestämma själv, så fungerar det utmärkt!
Ta ett glas till frukost så ska du se att det hjälper!
/E
Kommentarer
Trackback
