Fredag 9/11
Jaha, då var det ett tag sen man skrev här igen. Men nu ska jag göra det!
Jag vet inte vad jag ska göra...det känns som om jag faller och försöker ta tag i nånting att hålla fast i, men jag bara famlar i luften... Känns som att jag inte kan göra nånting åt det heller. Det känns som att jag går på autopilot, och det är inte kul, allt bara händer och jag kan typ bara stå och le lite. Nu låter ju jag värsta deppig och desperat men så är det inte riktigt... Träningen gör det ju i nte heller lättare. Jag vet i nte vad jag ska ta mig till, jag är typ bara där, jag gör typ ingen nytta. JAG ÄR SÅÅ SJUKT JÄVLA LESS PÅ ATT KÖRA REHAB! Nu har jag kört rehab sen jaa...kanske...mars! DET ÄR FAN 8 MÅNADER. Kan igenting gå som jag vill, va?! Såg en intervju men Christian Olsson då sa han värsta bra grejen: "det känns som att man jagar regnbågar, man vet att de finns där men man når aldrig fram" det är precis så jag känner. Den killen måste ju ha ett psyke av stål, jag förstår inte hur han orkar med all rehab. Men under hela intervjun satt jag bara och nicka och höll med typ. det var såå skönt att höra nån som hade samma problem som mig, det gav mig lite motivation. Liksom: "om han kan det kan jag". För just nu saknar jag all motivation som finns, men nu finns det hopp ;P
Hela dan idag har det typ snöregnat hela dan. Efter som att jag bor i Horsta måste jag gå typ 400m från "laggarbergs centrum" där bussen stannar. Men på hela den vägen märkte jag typ inte att det låg typ en dec snö på marken. När jag kom in på gården jag ba: "Mäh, det ligger ju snö på marken". Så jag var nog ganska trött efter att suttit på bussen ett bra tag.
/E
