Horstabarn

Idag var det en sån där gång som man inte vill ha men får endå. fick det några gånger i somras, då var det lite värre men jag känner så väl igen känslan.

Jag kom till träningen och först var det bara Vera och Alex, jippie... Inte de roligaste personerna men. Vera förstår jag mig inte på oftast men Alex stör jag mig bara på. Jag orkar helt enkelt inte med honom, ville nästan vända i dörren men det gjorde jag ju såklart inte. Men Kicke var där så det var lite roligt, nån att prata med iaf. Men sen när jag typ värmt upp med lite löpskolning och skulle köra det jag skulle då så kom den där känslan och jag ska försöka beskriva den. Det är som att man vill gå "bärsärkagång" baba slå ner allt man är i närheten av och ser. Vil bara ställa sig rakt upp och bara skrika allt vad man kan tills rösten förvinner eler att man tappar andan. Bara lägga sig ner och grina. Skratta över hur patetiskt allt är och bara lägga sig ner och dö. Typ så kännde jag idag på träningen så jag var lite less...  :(

/E