I´m soo brave...

Igår hände det!

Jag skulle hamra fast lite krokar i en hylla på dagis där barnen skulle hänga sina hjälmar. SÅ jag hade en syl och en hammare för att göra ett hål där jag skulle skruva in kroken. Sen när jag står och Hamrar hör jag:

 - Daaaanieeeel!

Jag fattar var det handlar om och jag hör vilken kille det är. Jag fortsätter att hamra, sammtidigt som jag börjar kallsvettas,  under tiden jag hör hur han tar i mer och mer för att jag ska höra. Men jag står och hamrar och tänker på något sätt ut en tyst ursäkt till varför jag inte skulle höra: "Nej men, jag står ju här och hamrar, det låter så högt så varför skulle jag höra någon ropa på mig? Nej jag hör ingenting!". Jag vet vad klockan är och vet att jag ska gå hem alldeles strax, dessutom ska jag sluta tidigare idag, klockan är 14.43 och jag slutar egentligen 16.00. Nu tar han i allt vad han kan:

- DAAAANIIIEEEL! KOOOOOOOM!

Jag har nu satt den sista kroken och jag tar mina saker och går därifrån. Det är nu jag kan vara säker på var jag trodde.

Killen har bajsat! Och den första han ropar på är mig?! Hjärtat låt snabbare och jag tittar Anna Engström i ögonen och säger:

- Måns har bajsat, han är klar, och jag ska gå hem nu, vi ses imorn! Hejd...

Mer hinner jag inte säga innan mina ben gått igenom dörren och stängt. Jag klär på mig och andas ut under tiden jag tar på mig min iPod ich spelar The Script.

jag känner att jag gjort mitt på dagiset idag.

/E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0