Horstabarn

Jag vet inte om jag tänkt att detta ska bli ännu ett "depp-inlägg" eller om jag ska vara lite positiv... För just nu känner jag mig lite kluven, inte 50-50 kanske 55-45... Fast jag vet inte riktigt vilken del som är störst, skit samma! Jag ska ta allt från början, fast kort, typ:P

jag har kännt av min högra hälsena några veckor nu men har inte velat erkänna det för mig själv riktigt, utan kört på med smärtstillade (eller vad man ska kalla det) För nu när mina knän börjat gett med sig så är det helt sjukt hur tränings sugen jag blir! Jag vet inte avd jag ska jämföra det med... Det är iaf en sån jäkla skön känsla! Jag önskar alla den känslan! Som sagt... Har kännt av hälsenan ett tag och igår nere i Kulverten så skulle göra köra ett längdpass, det som går att köra, och började med lite vanliga saker, sen skulle jag köra "löphopp" så man springer tre steg och sedan gör man som ett uthopp, men sedan ska man landa och springa igen. Men det var i själva landningen det sprack för mig, bokstavligen, Hälsenan och Vaden smäller till och det är inget att fundera över, jag försöker stanna till så skonsamt som möjligt och ahr sedan dess inte kunnat gått eller stödja på högerfoten/benet.

Idag hoppade jag därför över spec idrotten, sen gick jag på skolan och käkade sen vid 13.00 tog jag bussen till akuten. Satt där ett tag, sen kom en tjej och kollade lite basic grejer på mig, det tog typ 10-15min. Sen blev jag utskickad i väntrummet igen och skulle vänta på en kille från ortopeden. Sen kom han och kolade lite på mina ben och fötter. Då sa han att han skulle prata med en annan läkare och försvann en stund, när han kom tillbaka så hade han med sig inte 1 till utan 3 till. Fast det var en AT-läkare (det kändes lite som i ronden man ser att det gör på sjukhusserier) som kollade på mig.  Jag fick göra en massa grejer för att de skulle kolla vad som gjorde ont. grejen var att de kollade inte på ett sånt sätt att jag tycker att det gör ont! Utan jag ligger där tyst, eller svarar "nej" när de frågar "ömmar det här?". Jag känner mig såå dum och vill säga att det gör ont för att de ska typ göra allt som går typ röntga, ultra ljud, operera, VAD SOM HESLT! bara det blir bra. 

Men det enda han/de kommer fram till är att jag ska vila... Vila... jag frågar lute saker och sitter där på britsen och ser antagligen ganska sammanbiten ut, tänker på situationen, vad jag ska/kan/borde/måste och kan inte göra. Han måste ju fatta att det är en viktig grej för mig! Friidrotten är mitt liv! Jag är så oerhört glad och tacksam över att jag håller på med det jag gör och ångrar det inte en sekund! Han frågar då "Tror du på mig?" Det enda jag säger då är "Jo, hehe" Men jag vill säga såå mkt mer. Förklara hur jag känner och vad jag vill, men det enda jag säger är "Jo". 

När jag började skriva så hade jag blivit lite mer glad, och inte lika mkt nere över det hela. För jag vet inte vad jag ska göra. han sa att om det inte är bättre på måndag så är nått fel och jag ska komma tillbaka. Jag är så kluver i hur jag känner, vill nästan att det ska vara nått fel satt de kollar upp det riktigt, men när jag tänkt på det hela dan så märker jag att det kanske inte är sån stor grej och att jag kanske ska vara glad över att hälsenan inte gått av eller nått liknande utan att jag kanske bara har en lite bristning... 

jag känner mig tyvärr lite allmänt nere över att det aldrig kan få vara bra, men att skriva det här hjälper bara lite... Jag måste verkligen sätta mig ner och tänka, tänka över vad jag vill och hur jag ska göra det. Min motivation tar snart slut! jag har nu kämpat på i 2år för att komma tillbaka. (jag känner att jag egentligen inte vill prata om det här för att jag aksnke inser vissa saker) Jag är nu 18 år, jag blev skadad när jag verkligen avr påväg uppåt och ville ut och tävla om jag kände att det kunde gå bra. Men nu är jag 18, jag har inte super mkt tid att spela på, jag kan inte var skadad hela tiden. 

Skit samma, jag måste! Jag har inget val! Det är det roligaste du vet, som du skriver om, det dumpar man bara inte! När man älskar att träna på det sätt som du gör kan man bara inte sluta! Du kommer och du ska bli bra! 

/E