Horstabarn

För just motivationen är något som för mig inte varit på topp, säg senaste månaden, det har helt enkelt inte varit som förrut. Det är ju ganska uppenbart varför, iaf för mig, såklart... 

Utan att låta allt för... självgod kanske... Så har jag varit en JÄVEL på att hålla motivationen uppe, i 2år. För under två år har jag varit fett skadad och har inte (som jag så många gånger tidigare sagt/skrivit) fått göra det jag blir som lyckligast av allt, hoppa höjd. Så under 2 år har jag kört rehab, medan jag sett folk komma och gå i "rehab gruppen" som vi har i vår träningsgrupp (det är egentligen ingen grupp utan det är bara att man har ett eget schema om man är skadad) Jag har alltså kört på med rehab medan folk har joinat mig i gånger om kanske 1-2månader...

Och när jag efter drygt 2 år ska få börja hoppa lote, så går jag och får nått skit på hälsenan/vaden på höger ben. Och dumt nog så lyssnade jag inte på kroppen, utan var för glad att kaske vara på G, och körde på med ont. Jag tränade på smärtstillande, men när det tillslut inte gick så brast det, bokstavligen, fast bara lite. 

Saken jag vill komma till att jag tappat motivationen till att träna, typ, det känns jättekonstigt, efter som att friidrotten är mitt liv! Det kanske låter konstigt men det tyvcker inte jag. Till exempel så tränade jag 4-5ggr/veckan i 5månader, det var i början av min skada och då vickade jag bara på tårna och fötterna, i 5månader! Och under hela den här tiden och drygt 1½år frammåt så hade jag motivationen uppe. 

Folk sa hela tiden att jag kämpade på bra, och at det avr otroligt att jag orkade hålla på. Precis som om det skulle vara nån typ av komplimang?! Det fick mig bara att känna mig konstig. För för mig var det i stort sätt självklart att jag skulle träna och bli bra, jag hade liksom inget val, för jag ville ju tillbaka! Ibland sa personer saker som att "Det skulle jag aldrig orkat". Och då blev jag nästan förolämpad! För vad tjänade jag på att höra det, förtjänade jag än att höra sån dynga?! För för mig var det dynga! JAG HADE INGET VAL! 

Nu ska jag försöka knyta ihop det och komma fram till något possitivt. 

Jag önskar helt enkelt att jag fick tillbaka den där träningsglägjen jag hade, när det inte var svårt at bestämma sig om man orkade gå på träningen utan att man bara åkte dit! Jag har en liten känsla av att motivationen är på väg tillbaka, fast motivation... Den kommer väl inte av sig själv?! Det är något man ska hitta för att få motivation va? Och jag tror att jag har hittat en sak som ska hjälpa mig lite, sen hoppas jag att jag blir spoorad och får tillbaka träningsglädjen!

Nu är jag på V och känner att jag blir lite glad och blir nästan sugen på att träna! Och nu känner jag att jag skulle kunna berätta om mer, men det får vi ta en annan gång!

Nu är jag iaf på bättre humör, TACK!

/E