Juuuuice
Yo...
Idga känner jag inte för ett "djupt" inlägg. Det tar sån energi att tänka igenom allt som man ska skriva, men det är skönt att skriva det också.
Idag ahr det varit sundsvalls mästerkspen på Baldershovs IP. Jag kom dit vid 9, och åkte hem 16 ungefär. Det ahr varit lite segt, men det ahr gått bra ändå. Det är lite tråkigt att det inte var jättemycket tävlande. Det gör det lite roligare, det blir liksom lite rörelse. Jag skulle vara kanslilöpare, som vanligt, jag har varit det i säkert 4 år... Men idag slapp jag det typ... Jag hamnade vid eltidtagningen. Det var ganska roligt, och jag skulle kunna tänka mig att göra det fler gånger.
Anledningen att jag slösade på min dyrbara tid till att skriva detta var för att jag kände att jag hade en JÄTTEVIKTIG sak att ta upp! Nämligen Juice...
Apelsinjuice!
Jag har, till för kanske 4 månader, inte druckit apelsinjuice sen jag gick i 1:an på Bredsandsskola. Av den enkla anledningen att jag tyckte det smakade SKIT. Den skit jag tänker på Bravojuice... Det var det man fick på frilufsdagar och liknande. Denna djävulens påhitt, skulle jag kalla det, Bravojuice. Jag förstår inte hur de kan kalla sin vätska för juice.
Juice för mig, det är sån där då man kan känna att det smakar apelsin, i det här fallet då, och helst känna lite fruktkött. Inte nått blaskigt som smakar stoppoväx.
För det gör bland annat Bravojuicen, smakar stoppoväx. Det är så besk och sur så att tungan krullar sig oc
h smaklökarna ruttnar. Men sen finns ju det faktiskt någonting som man kan kalla juice, nämligen Godmorgons färskpressade. Det finns en till som också är färskpressad, och det är willys egna juice. Det finns alltså bara 2 juicer som inte är framställda av koncentrat. jag tycke personligen att det är helt sjukt.
Asså, om man läser på juicen och ser att det står "framställd av koncentrat", hur sugen blir man på att dricka den på en skala... Sen så betyder det ju att de färskpressade blir lite dyrare, men willy's är inte jättedyr. Så det funkar ju, men Godmorgons funkar bäst!
Just det det finns en till färspressad, från typ brämhults, men den kostar typ 60 spänn.
Jag anser att endast de som inte är framställda av koncentrat bör få kallas JUICE!
Nu undrar kanske en del vvaröfr jag skriver det här. Och speciellt när jag i början skrev att jag inte ville slösa energi på att skriva idag. MEN, jag kanske inte har någonting för mig?!? Jag kommer nog bli den där gubben som ringer in till Tidningen så fort de stavat fel i tidningen. Eller gubben som MÅSTE säga till vid minsta fel!
Så akta er för Mig när jag blir gammal!
/E
Idga känner jag inte för ett "djupt" inlägg. Det tar sån energi att tänka igenom allt som man ska skriva, men det är skönt att skriva det också.
Idag ahr det varit sundsvalls mästerkspen på Baldershovs IP. Jag kom dit vid 9, och åkte hem 16 ungefär. Det ahr varit lite segt, men det ahr gått bra ändå. Det är lite tråkigt att det inte var jättemycket tävlande. Det gör det lite roligare, det blir liksom lite rörelse. Jag skulle vara kanslilöpare, som vanligt, jag har varit det i säkert 4 år... Men idag slapp jag det typ... Jag hamnade vid eltidtagningen. Det var ganska roligt, och jag skulle kunna tänka mig att göra det fler gånger.
Anledningen att jag slösade på min dyrbara tid till att skriva detta var för att jag kände att jag hade en JÄTTEVIKTIG sak att ta upp! Nämligen Juice...
Apelsinjuice!
Jag har, till för kanske 4 månader, inte druckit apelsinjuice sen jag gick i 1:an på Bredsandsskola. Av den enkla anledningen att jag tyckte det smakade SKIT. Den skit jag tänker på Bravojuice... Det var det man fick på frilufsdagar och liknande. Denna djävulens påhitt, skulle jag kalla det, Bravojuice. Jag förstår inte hur de kan kalla sin vätska för juice.
Juice för mig, det är sån där då man kan känna att det smakar apelsin, i det här fallet då, och helst känna lite fruktkött. Inte nått blaskigt som smakar stoppoväx.
För det gör bland annat Bravojuicen, smakar stoppoväx. Det är så besk och sur så att tungan krullar sig oc
h smaklökarna ruttnar. Men sen finns ju det faktiskt någonting som man kan kalla juice, nämligen Godmorgons färskpressade. Det finns en till som också är färskpressad, och det är willys egna juice. Det finns alltså bara 2 juicer som inte är framställda av koncentrat. jag tycke personligen att det är helt sjukt. Asså, om man läser på juicen och ser att det står "framställd av koncentrat", hur sugen blir man på att dricka den på en skala... Sen så betyder det ju att de färskpressade blir lite dyrare, men willy's är inte jättedyr. Så det funkar ju, men Godmorgons funkar bäst!
Just det det finns en till färspressad, från typ brämhults, men den kostar typ 60 spänn.
Jag anser att endast de som inte är framställda av koncentrat bör få kallas JUICE!
Nu undrar kanske en del vvaröfr jag skriver det här. Och speciellt när jag i början skrev att jag inte ville slösa energi på att skriva idag. MEN, jag kanske inte har någonting för mig?!? Jag kommer nog bli den där gubben som ringer in till Tidningen så fort de stavat fel i tidningen. Eller gubben som MÅSTE säga till vid minsta fel!
Så akta er för Mig när jag blir gammal!
/E
Motivation
Heeeeeeeeej...
Något jag hade tänkt att ta upp idag är någonting som jag känner har blivit allt viktigare och viktigare, för mig. Något som jag tog lite förgivet, eller, jag tog det inte förgivet, jag tyckte det var överskattat helt enkelt! Det var något som jag inte alls ägnade någon tid åt tidigare, eller tid och tid, men en tanke åt iaf.
Detta något är motivation!
Jag har senaste tiden märkt hur viktig motivation är! Något som jag inte trodde förrut. Anledningen till detta, att jag börjat tänka på det, kan vara att jag märkt hur peppad jag blir när jag tänker på att hoppa höjd. Det jag inte gjort förrut, men gör nu. Det kan också vara det att jag i skolan läst en del om just motivation, där det blivit lite mer teoretiskt. Men ändå så att jag märkt att det är viktigt. Något som också ligger till grund till detta är då vi på högstadiet pratade mycekt om något som Nina, vår lärare, kallade för känslan.
Till och börja med, anser jag nu, att motivation är någonting som man inte kan leva utan. Många tänker nog inte på det, men utan motivation så funkar det inte. Visst, till en viss del så går det ju såklart att leva, men med vilken kvalité blir det då på livet?! För om man tänker såhär, hur mycket lättare blir det inte att göra en sak om man är motiverad att göra det?!
För när man är motiverad så går allting så lätt! Man stånkar och stönar inte, utan allt bara flyter på.
Tre saker som ligger till grund för att vara motiverad är:
1. Att man tror att man ska klara det.
2. Hur säker man är på att det lönar sig om man anstränger sig
3. Om man gillar "lönen"
Om man är lite omotiverad så kan man bara tänka igenom dessa punkter, och försöka hitta det possitiva i det hela. Som i skolan, vad tjänar jag på om jag anstränger mig i ett ämne, jo, jag får ett bra betyg. Vad får jag om jag anstränger mig när jag tränar, jo, jag gör bra resultat på tävling.
Det här med motivation är inte någon dum grej faktiskt, här om dagen så var jag med Suf och städade vägen i Bergsåker. Och att plocka skräp längs en väg är inte det roligaste man kan göra, tycker jag iaf. Och det var några stunder då jag blev skit less och ville bara gå därifrån. Då gjorde jag som så att jag tänkte på när jag hoppar höjd. Och genast fick jag energi och tänkte inte mer utan gick och plockade mer skräp. Första gången blev det av sig själv, men sedan så gjorde jag det flera gånger, och jag märkte att det fungerade!
Och ja, det låter ungefär som någon Tv-shops rekalm, det är lite det här "det är för bra för att vara sant", i alla fall åt det hållet. Men jag tycker i vanliga fall att sånt här är lite konstigt, att tänka och att det sedan blir så som man vill. Risken är att det känns lite påklistrat, att plötsligt så ska man vara jättemotiverad. Just det här städexemplet, handlar ju mer om att få energi, och inte tänka på det, men ändå!
Men jag tror att man måste hitta något som fungerar för sig själv, jag tycker inte om när folk ska tala om för mig hur jag ska göra, och sedan förutsätter att det blir precis som de har tänkt sig. Men det är värt att tänka på!
Jag tog ju upp det här med känslan, och det hänger ihop med att vara motiverad. Känslan handlar om att man tar ett minne då man mår/mådde som allra allra bäst. Då ingenting var dåligt, det fanns inga beskymmer och allt bara flöt på. När man tar fram det minnet ska man försöka plocka fram den känslan och gärna sätta ord på den, sätta ord är inte jättenödvändigt, utan bara att man känner den där känslan i kroppen som man kände då. Och sedan så kan man i stort sätt bara plocka fram den när man känner sig lite nere och kanske behöver lite energi och bli lite motiverad.
Men på skolan när vi gjorde det här så blev det lite konstigt tycker jag. För då var det så att alla lektioner vi hade med NIna, så började vi jämt med att plocka fram känslan, det gjorde vi genom att hon satt på lite lugn musik, och vi skulle koncentrera oss och tag fram känslan. Sen stängde hon av musiken, och då mendae hon att man då skulle vara jätte peppad. Men det tyckte jag blev som sagt, på klistrat. Det var liksom som att hon förväntade sig att när alla öppnade ögonen så skulle alla skina som solar och vara jättemotiverade. Och det har jag lite svårt för, när folk bestämmer över mig.
Men nu när jag kan bestämma själv, så fungerar det utmärkt!
Ta ett glas till frukost så ska du se att det hjälper!
/E
Något jag hade tänkt att ta upp idag är någonting som jag känner har blivit allt viktigare och viktigare, för mig. Något som jag tog lite förgivet, eller, jag tog det inte förgivet, jag tyckte det var överskattat helt enkelt! Det var något som jag inte alls ägnade någon tid åt tidigare, eller tid och tid, men en tanke åt iaf.
Detta något är motivation!
Jag har senaste tiden märkt hur viktig motivation är! Något som jag inte trodde förrut. Anledningen till detta, att jag börjat tänka på det, kan vara att jag märkt hur peppad jag blir när jag tänker på att hoppa höjd. Det jag inte gjort förrut, men gör nu. Det kan också vara det att jag i skolan läst en del om just motivation, där det blivit lite mer teoretiskt. Men ändå så att jag märkt att det är viktigt. Något som också ligger till grund till detta är då vi på högstadiet pratade mycekt om något som Nina, vår lärare, kallade för känslan.
Till och börja med, anser jag nu, att motivation är någonting som man inte kan leva utan. Många tänker nog inte på det, men utan motivation så funkar det inte. Visst, till en viss del så går det ju såklart att leva, men med vilken kvalité blir det då på livet?! För om man tänker såhär, hur mycket lättare blir det inte att göra en sak om man är motiverad att göra det?!
För när man är motiverad så går allting så lätt! Man stånkar och stönar inte, utan allt bara flyter på.
Tre saker som ligger till grund för att vara motiverad är:
1. Att man tror att man ska klara det.
2. Hur säker man är på att det lönar sig om man anstränger sig
3. Om man gillar "lönen"
Om man är lite omotiverad så kan man bara tänka igenom dessa punkter, och försöka hitta det possitiva i det hela. Som i skolan, vad tjänar jag på om jag anstränger mig i ett ämne, jo, jag får ett bra betyg. Vad får jag om jag anstränger mig när jag tränar, jo, jag gör bra resultat på tävling.
Det här med motivation är inte någon dum grej faktiskt, här om dagen så var jag med Suf och städade vägen i Bergsåker. Och att plocka skräp längs en väg är inte det roligaste man kan göra, tycker jag iaf. Och det var några stunder då jag blev skit less och ville bara gå därifrån. Då gjorde jag som så att jag tänkte på när jag hoppar höjd. Och genast fick jag energi och tänkte inte mer utan gick och plockade mer skräp. Första gången blev det av sig själv, men sedan så gjorde jag det flera gånger, och jag märkte att det fungerade!
Och ja, det låter ungefär som någon Tv-shops rekalm, det är lite det här "det är för bra för att vara sant", i alla fall åt det hållet. Men jag tycker i vanliga fall att sånt här är lite konstigt, att tänka och att det sedan blir så som man vill. Risken är att det känns lite påklistrat, att plötsligt så ska man vara jättemotiverad. Just det här städexemplet, handlar ju mer om att få energi, och inte tänka på det, men ändå!
Men jag tror att man måste hitta något som fungerar för sig själv, jag tycker inte om när folk ska tala om för mig hur jag ska göra, och sedan förutsätter att det blir precis som de har tänkt sig. Men det är värt att tänka på!
Jag tog ju upp det här med känslan, och det hänger ihop med att vara motiverad. Känslan handlar om att man tar ett minne då man mår/mådde som allra allra bäst. Då ingenting var dåligt, det fanns inga beskymmer och allt bara flöt på. När man tar fram det minnet ska man försöka plocka fram den känslan och gärna sätta ord på den, sätta ord är inte jättenödvändigt, utan bara att man känner den där känslan i kroppen som man kände då. Och sedan så kan man i stort sätt bara plocka fram den när man känner sig lite nere och kanske behöver lite energi och bli lite motiverad.
Men på skolan när vi gjorde det här så blev det lite konstigt tycker jag. För då var det så att alla lektioner vi hade med NIna, så började vi jämt med att plocka fram känslan, det gjorde vi genom att hon satt på lite lugn musik, och vi skulle koncentrera oss och tag fram känslan. Sen stängde hon av musiken, och då mendae hon att man då skulle vara jätte peppad. Men det tyckte jag blev som sagt, på klistrat. Det var liksom som att hon förväntade sig att när alla öppnade ögonen så skulle alla skina som solar och vara jättemotiverade. Och det har jag lite svårt för, när folk bestämmer över mig.
Men nu när jag kan bestämma själv, så fungerar det utmärkt!
Ta ett glas till frukost så ska du se att det hjälper!
/E
Jaaaaaaaaaaa!
HEJ!
Jag tänkte i det här inlägget prata om tackasmhet, typ!
För nu har jag efter 2½ år, har jag äntligen kommit igång och kunnat hoppa höjd! Det tog 2½ JÄVLA år, innan jag fick göra det som jag gillar allra bäst! Jag har sagt det förrut, men kan ni tänka er att inte få göra det ni tycker om mest av allt,på så lång tid!
Och det jag känner nu, är att inte en sekund av den tid jag kört rehab har varit förgäves, nu när jag får göra det som jag mår allra bäst av! För nu märker jag varför jag satt på läktaren träning ut och träning in och lyfte vikter med benen. Det är en lite märklig känsla när man vet vad som gör en gladast!
Detta märker man när man när som helst på dagen, kan känna och tänka "Åh, vad jag gillar och vill hoppa höjd". Jag verkligen älskar det jag gör! När som helst kan jag känna att jag bara vill träna. Som jag skrivit tidigare så kommer jag kunna tänka på hur jag känner mig när jag tränar, och ta fram det när jag behöver lite energi.
Jag känner bara nu när jag skriver hur jag blir som varm och full av energi bara av att tänka på det! Men det är som sagt lite märkligt eftersom att man, oturligt nog, inte känner så här speciellt ofta, om man inte hittat "your thing". Jag anser att alla borde ha något liknande som jag har, alla förtjänar det i alla fall. ör man blir så glad av det poch vill inte göra någonting annat
Nu kanske det blir lite för gladlynt(?), men det spelar ingen roll, jag önskar verkligen alla at hitta det jag jag har gjort!
Men, allt har inte varit solar och regnbågar för mig, kanske tur det, annars jag kanske inte avrit så pass tacksam som jag är!
Jag pratade med felicia för någon dag sen då vi pratade lite om att hålla ut och så. Det var ett mycket givande samtal.
Det vi pratade om mest, eller som jag pratade om mest och som hon reflekterade av, var hur jag haft det, och vad jag gjort och inte gjort. Jag började tänka tillbaka på vad just jag gjort för att hålla ut.
Och det jag kom fram till var att jag till en början, från dag ett, inte ens tänkte på att skita i allt, det fanns inte på kartan att jag skulle skita i allt. Till en början körde jag bara på, ganska länge, men ibland kom det dagar då jag verkligen ville grina på träningen! Jag såg hur alla mina träningskompisar springa och hoppa och ha roligt ca. 5dagar i veckan. Medan jag låg på en parkbänk och lyfte vikter. Det var en speciell träning då jag hade tagit fram vikterna, men bara satt mig på läktaren och verkligen höll tillbaka tårarna. Då ville jag bara lägga mig ner och ja... bara ligga! Då hade jag nog behövt lite hjälp! Men såklart var inte varje träning såhär, då hade det omöjligt gått. Jag kan faktiskt säga att jag varit JÄVLIGT stark, seg och uthålligt, men det hade aldrig funkat, det funkar inte för en riktigt människa.
Det var faktisk en sak som vi också pratade om, människa, för länge var jag mer en robot. Jag gick till träningen och gjodre det jag skulle, det var inte mycekt mer inblandat, jag hade tagit bort en del känslor på nått sätt, och bara körde på med sänkt huvud. Jag tänkte inte på hur högt jag skulle hoppa när jag kom igång.
För tänka på sånt är inte överhuvudtaget aktuellt. Tunnelseende, det handlar om tunnelseende. Och det hade jag, annars hade jag inte klarat det! Med detta menar jag att man måste bara fokusera frammåt, om man tänker sig en tunnel, så får man inte se för stort, det lilla man ser får bara vara det absolut viktigaste. Och ett tag, var det nog ganska svart, då jag som sagt bara gjorde det jag skulle. Det gå inte att tänka på vad roligt det skulle vara att hoppa höjd. Det går inte att tänka på att kanske träna ngågonting annat. Det går inte att tänka på nya personliga rekord. DET GÅR INTE! Endast det viktigaste ska man fokusera på: BLI BRA!
MEN... Med tiden går det att sluta blunda, med tiden går det att sluta kisa, med tiden går det att börja öppna ögonen, mer och mer. För att kunna se nya möjligheter. Och det har jag kunnar göra nu på slutet. Jag är verkligen på gång!
Som ett exempel, så var ju min lärare Aa, men på min ena spec idrott och kollade på och tog bilder. Och jag kan, bara sitta och titta på bilderna, och känna så som jag kände då. Jag får en lust känsla som får en att bli jäteglad!
Tacksamkille_91
/E
Jag tänkte i det här inlägget prata om tackasmhet, typ!
För nu har jag efter 2½ år, har jag äntligen kommit igång och kunnat hoppa höjd! Det tog 2½ JÄVLA år, innan jag fick göra det som jag gillar allra bäst! Jag har sagt det förrut, men kan ni tänka er att inte få göra det ni tycker om mest av allt,på så lång tid!
Och det jag känner nu, är att inte en sekund av den tid jag kört rehab har varit förgäves, nu när jag får göra det som jag mår allra bäst av! För nu märker jag varför jag satt på läktaren träning ut och träning in och lyfte vikter med benen. Det är en lite märklig känsla när man vet vad som gör en gladast!
Detta märker man när man när som helst på dagen, kan känna och tänka "Åh, vad jag gillar och vill hoppa höjd". Jag verkligen älskar det jag gör! När som helst kan jag känna att jag bara vill träna. Som jag skrivit tidigare så kommer jag kunna tänka på hur jag känner mig när jag tränar, och ta fram det när jag behöver lite energi.
Jag känner bara nu när jag skriver hur jag blir som varm och full av energi bara av att tänka på det! Men det är som sagt lite märkligt eftersom att man, oturligt nog, inte känner så här speciellt ofta, om man inte hittat "your thing". Jag anser att alla borde ha något liknande som jag har, alla förtjänar det i alla fall. ör man blir så glad av det poch vill inte göra någonting annat
Nu kanske det blir lite för gladlynt(?), men det spelar ingen roll, jag önskar verkligen alla at hitta det jag jag har gjort!
Men, allt har inte varit solar och regnbågar för mig, kanske tur det, annars jag kanske inte avrit så pass tacksam som jag är!
Jag pratade med felicia för någon dag sen då vi pratade lite om att hålla ut och så. Det var ett mycket givande samtal.
Det vi pratade om mest, eller som jag pratade om mest och som hon reflekterade av, var hur jag haft det, och vad jag gjort och inte gjort. Jag började tänka tillbaka på vad just jag gjort för att hålla ut.
Och det jag kom fram till var att jag till en början, från dag ett, inte ens tänkte på att skita i allt, det fanns inte på kartan att jag skulle skita i allt. Till en början körde jag bara på, ganska länge, men ibland kom det dagar då jag verkligen ville grina på träningen! Jag såg hur alla mina träningskompisar springa och hoppa och ha roligt ca. 5dagar i veckan. Medan jag låg på en parkbänk och lyfte vikter. Det var en speciell träning då jag hade tagit fram vikterna, men bara satt mig på läktaren och verkligen höll tillbaka tårarna. Då ville jag bara lägga mig ner och ja... bara ligga! Då hade jag nog behövt lite hjälp! Men såklart var inte varje träning såhär, då hade det omöjligt gått. Jag kan faktiskt säga att jag varit JÄVLIGT stark, seg och uthålligt, men det hade aldrig funkat, det funkar inte för en riktigt människa.
Det var faktisk en sak som vi också pratade om, människa, för länge var jag mer en robot. Jag gick till träningen och gjodre det jag skulle, det var inte mycekt mer inblandat, jag hade tagit bort en del känslor på nått sätt, och bara körde på med sänkt huvud. Jag tänkte inte på hur högt jag skulle hoppa när jag kom igång.
För tänka på sånt är inte överhuvudtaget aktuellt. Tunnelseende, det handlar om tunnelseende. Och det hade jag, annars hade jag inte klarat det! Med detta menar jag att man måste bara fokusera frammåt, om man tänker sig en tunnel, så får man inte se för stort, det lilla man ser får bara vara det absolut viktigaste. Och ett tag, var det nog ganska svart, då jag som sagt bara gjorde det jag skulle. Det gå inte att tänka på vad roligt det skulle vara att hoppa höjd. Det går inte att tänka på att kanske träna ngågonting annat. Det går inte att tänka på nya personliga rekord. DET GÅR INTE! Endast det viktigaste ska man fokusera på: BLI BRA!
MEN... Med tiden går det att sluta blunda, med tiden går det att sluta kisa, med tiden går det att börja öppna ögonen, mer och mer. För att kunna se nya möjligheter. Och det har jag kunnar göra nu på slutet. Jag är verkligen på gång!
Som ett exempel, så var ju min lärare Aa, men på min ena spec idrott och kollade på och tog bilder. Och jag kan, bara sitta och titta på bilderna, och känna så som jag kände då. Jag får en lust känsla som får en att bli jäteglad!
Tacksamkille_91
/E
Kärlek!...
jajjemensan!!
Yo!
Idag hade vi först på morgonen spec idrott, det Aa var inte där idag utan var med Maja, och tittade på när hon red. Så det LF, ganska så coolt. Jag gjorde faktiskt det jag skulle, tror jag iaf, sen så städade jag i gymmet också, det var så himla stökigt där, fattar inte att det ska vara så svårt att plocka undan efter sig?!
Sen efter lunchen, TACOS, det var så jäkla gott, men när jag kom så var det ingen kö, men när jag ätit upp min taco, så var kön så jäkla lång! Så det blev bara en. Så efter lunchen så gjortde jag kanske min sämsta redovisning någonsin! Jag ville bara lägga mig ner och dö nör jag stod där. jag visste inte vad jag skulle säga typ. Så nu har jag lovat mig själv att aldrig göra sådär igen!
Efter alla redovisningar slutade vi, så först satt jag lite på skolan och ordbajsade typ. Sen så hade jag mailat Mattias och frågat om vi skulle kunna prata, så jag fick ett sms lite senare och han frågade om vi kunde göra det kl. 5. Det tyckte jag passade bra. Men jag hade inte så mkt tid att spela på, det blev ganska stressigt. Men hur som helst så hamnade jag på bussen, och plockade fram burken där och skrev början på en inlämmningsuppgift. Och jag märkte hur gott jag mådde at det där hektiska! Jag pratade först med pappa om han kunde skjutsa mig, men det gick inte, och bla bla bla... Hur som helst så tyckte jag att det var skönt att hålla många bollar i luften liksom. Jag mår bra av att ha saker att göra!
Det blev som sagt lite stressigt och jag hann nästan inte med mig. Men jag kom till Balders till 17.00 iaf. Vi snckade lite, och det var skönt att "rensa luften", fast vi gjorde det inte i den bemärkelse som man tänker på. Vi bestämmde iaf hur vi ska göra med min spec idrott, och jag tycker det blir kanon! Men det kändes som att jag missade att ta med någon sak, mend et ordnar sig nog.
Just det, idag var kanske 5:e gången jag försökte låsa upp ytterdörren här hemma med "dallas-knappen". jag undrar vad jag tänker just då, antagligen så tänkte jag inte alls, men det är ju faktist så att jag använder den oftade än jag gör med hemma nyckeln, så det blir väl typ en vana.
Nu ska jag plugga lite till innan jag går och lägger mig!
/E
Idag hade vi först på morgonen spec idrott, det Aa var inte där idag utan var med Maja, och tittade på när hon red. Så det LF, ganska så coolt. Jag gjorde faktiskt det jag skulle, tror jag iaf, sen så städade jag i gymmet också, det var så himla stökigt där, fattar inte att det ska vara så svårt att plocka undan efter sig?!
Sen efter lunchen, TACOS, det var så jäkla gott, men när jag kom så var det ingen kö, men när jag ätit upp min taco, så var kön så jäkla lång! Så det blev bara en. Så efter lunchen så gjortde jag kanske min sämsta redovisning någonsin! Jag ville bara lägga mig ner och dö nör jag stod där. jag visste inte vad jag skulle säga typ. Så nu har jag lovat mig själv att aldrig göra sådär igen!
Efter alla redovisningar slutade vi, så först satt jag lite på skolan och ordbajsade typ. Sen så hade jag mailat Mattias och frågat om vi skulle kunna prata, så jag fick ett sms lite senare och han frågade om vi kunde göra det kl. 5. Det tyckte jag passade bra. Men jag hade inte så mkt tid att spela på, det blev ganska stressigt. Men hur som helst så hamnade jag på bussen, och plockade fram burken där och skrev början på en inlämmningsuppgift. Och jag märkte hur gott jag mådde at det där hektiska! Jag pratade först med pappa om han kunde skjutsa mig, men det gick inte, och bla bla bla... Hur som helst så tyckte jag att det var skönt att hålla många bollar i luften liksom. Jag mår bra av att ha saker att göra!
Det blev som sagt lite stressigt och jag hann nästan inte med mig. Men jag kom till Balders till 17.00 iaf. Vi snckade lite, och det var skönt att "rensa luften", fast vi gjorde det inte i den bemärkelse som man tänker på. Vi bestämmde iaf hur vi ska göra med min spec idrott, och jag tycker det blir kanon! Men det kändes som att jag missade att ta med någon sak, mend et ordnar sig nog.
Just det, idag var kanske 5:e gången jag försökte låsa upp ytterdörren här hemma med "dallas-knappen". jag undrar vad jag tänker just då, antagligen så tänkte jag inte alls, men det är ju faktist så att jag använder den oftade än jag gör med hemma nyckeln, så det blir väl typ en vana.
Nu ska jag plugga lite till innan jag går och lägger mig!
/E
Hehe, jaa...
Heeej!
Hehe, ja, vad hade jag tänkt skriva idag då? Tänkte mest att jag nu skrivit lite, och kunde ju lika gärna fortsätta! Jag brukar ju börja med nått så ointressant som vad jag har gjort idag... Sen brukar jag ju komma fram till något som jag fastanat för eller liknande.
Idag hade vi först på morgonen idrott, eller inte på morgonen utan kl. 10. Men jag åkte till skolan till typ 8.45 ändå, detta pga. att jag tänkte att jag skulle plugga lite. Men innan vi skulle åka så ringde johanna. Hon visste inte att vi skulle ha idrott 10, så hon var på skolan. Så jag åkte dit och vi satt i solen utan för skolan och ordbajsade lite med varann. Sen cyklade vi till Espan och köpte lite frukost till Johanna, och lite till mig. Jag var skyldig henne lite så jag payade ALLT! Sen när vi skulle cykla tillbaka så hittade vi Zanna och Annica. Sen så gick tiden lite och vi åkte till V&S och hade idrott. Vi hade innebandy, som kanske inte är min favourit sport direkt. Så jag bestämmde mig för att stå i mål, jag tänkte typ att jag skulle göra mindre skada på planen än i målet!
Sen hade vi Org. & Led. jag kan inte fatta att jag har hamnat så mky efter i det. Jag har typ 3 inlämmningsuppgifter kvar att lämna in. Jag ängndade lite tid åt att göra klart en uppgift jag hade kvar.
Sen nu på kvällen så trände jag såklart! Det var en vanlig tisdag träning med allt som det innebär. Bland annat så var det lite hopp träning, det var jag, Jonte och Björk. Sen så säger mattias att vi ska dela på oss. och frågar mig något om höjd, och jag trodde att vi skulle göra något anant. Men sen så började Jonte hoppa, och jag fattade ingeting... Så jag ska prata lite med Mattias om.. Mig, och allt som det innebär. Nä, men, typ pratat om vad jag har tänkt/de har tänkt. För jag blev lite konfunderad.
Nu är klockan lite mkt, och jag måste sova, imorn blir det spec idrott, utan Aa.. Sen är det redovisning, och efter det vet jag inte. Förhoppningsvis så kan vi kanske snacka lite Skol-if och/eller fixa filmen.
/E
Hehe, ja, vad hade jag tänkt skriva idag då? Tänkte mest att jag nu skrivit lite, och kunde ju lika gärna fortsätta! Jag brukar ju börja med nått så ointressant som vad jag har gjort idag... Sen brukar jag ju komma fram till något som jag fastanat för eller liknande.
Idag hade vi först på morgonen idrott, eller inte på morgonen utan kl. 10. Men jag åkte till skolan till typ 8.45 ändå, detta pga. att jag tänkte att jag skulle plugga lite. Men innan vi skulle åka så ringde johanna. Hon visste inte att vi skulle ha idrott 10, så hon var på skolan. Så jag åkte dit och vi satt i solen utan för skolan och ordbajsade lite med varann. Sen cyklade vi till Espan och köpte lite frukost till Johanna, och lite till mig. Jag var skyldig henne lite så jag payade ALLT! Sen när vi skulle cykla tillbaka så hittade vi Zanna och Annica. Sen så gick tiden lite och vi åkte till V&S och hade idrott. Vi hade innebandy, som kanske inte är min favourit sport direkt. Så jag bestämmde mig för att stå i mål, jag tänkte typ att jag skulle göra mindre skada på planen än i målet!
Sen hade vi Org. & Led. jag kan inte fatta att jag har hamnat så mky efter i det. Jag har typ 3 inlämmningsuppgifter kvar att lämna in. Jag ängndade lite tid åt att göra klart en uppgift jag hade kvar.
Sen nu på kvällen så trände jag såklart! Det var en vanlig tisdag träning med allt som det innebär. Bland annat så var det lite hopp träning, det var jag, Jonte och Björk. Sen så säger mattias att vi ska dela på oss. och frågar mig något om höjd, och jag trodde att vi skulle göra något anant. Men sen så började Jonte hoppa, och jag fattade ingeting... Så jag ska prata lite med Mattias om.. Mig, och allt som det innebär. Nä, men, typ pratat om vad jag har tänkt/de har tänkt. För jag blev lite konfunderad.
Nu är klockan lite mkt, och jag måste sova, imorn blir det spec idrott, utan Aa.. Sen är det redovisning, och efter det vet jag inte. Förhoppningsvis så kan vi kanske snacka lite Skol-if och/eller fixa filmen.
/E
Jo, serru!
Hallå!
Idag hade jag på morgonen specialidrott, det var segt, men jag gjorde nästan allt jag skulle. Men jag fattar inte att vi måste vara i ett så sunkigt gym, vi borde få nått bättre, vi förtjänar något bättre! Jag var som alltid klar tidagare än de andra eftersom att de spelar fotboll/innebandy. Så efter att jag bastat en stund och stod i duschen ropar Linkan att bussen går nu, och då hade jag nyss hoppat in. Därför typ kastade jag mig ur duschen och drog på mig mjukiskläderna. Men när Aa kommer så säger han att det inte var bråttom. Så jag fick duscha en gång till på skolan... Väl på skolan så skulle vi ha någon typ av ledarskaps kurs... Men jag hade ingen dator så jag gick hem för att jobba, innan jag gjorde det så köpte jag en t-shirt och kollade på ett par skor, får se hur det blir med de...
Nu har jag precis kommit hem från träningen, det var inte jättekul idag, det avr tråkigt väder och lite små tråkigt träning. Men det gick såklart! Sen där så kom det en kille från ST och skulle göra ett repotage om Benny(?) så han tog lite bilder på oss.
Jag läste nyss Hanapee´s blogg, som jag för övrigt tycker är en outstanding blogg! Det finns ingen som skriver som henne, dessutom så kommer hon från Sundsvall, vilket gör det lite roligare på nått sätt. Och det senaste inlägget handlade om knark, som jag tyckte var bra! Men jag tycker det är tråkigt att vissa väljer att "röka på". Jag känner egentligen att jag inte behöver argumentera om det här. Jag tycker att det är skit svårt, för jag kan verkligen inte fatta att vissa gör det... För när jag inte kan sätta mig in i en annan persons sits, är det svårt att förstå... Jag vet var jag står, och jag skulle inte kunna acceptera att någon jag kännde brukade knark.
Så... Appropå ingenting så ska jag nu gå ocgh duscha, sen ska jag äta lite uppvärmd pytt, och sedan för hoppningsvis plugga lite... ja, plugga nått iaf!
/E
Idag hade jag på morgonen specialidrott, det var segt, men jag gjorde nästan allt jag skulle. Men jag fattar inte att vi måste vara i ett så sunkigt gym, vi borde få nått bättre, vi förtjänar något bättre! Jag var som alltid klar tidagare än de andra eftersom att de spelar fotboll/innebandy. Så efter att jag bastat en stund och stod i duschen ropar Linkan att bussen går nu, och då hade jag nyss hoppat in. Därför typ kastade jag mig ur duschen och drog på mig mjukiskläderna. Men när Aa kommer så säger han att det inte var bråttom. Så jag fick duscha en gång till på skolan... Väl på skolan så skulle vi ha någon typ av ledarskaps kurs... Men jag hade ingen dator så jag gick hem för att jobba, innan jag gjorde det så köpte jag en t-shirt och kollade på ett par skor, får se hur det blir med de...
Nu har jag precis kommit hem från träningen, det var inte jättekul idag, det avr tråkigt väder och lite små tråkigt träning. Men det gick såklart! Sen där så kom det en kille från ST och skulle göra ett repotage om Benny(?) så han tog lite bilder på oss.
Jag läste nyss Hanapee´s blogg, som jag för övrigt tycker är en outstanding blogg! Det finns ingen som skriver som henne, dessutom så kommer hon från Sundsvall, vilket gör det lite roligare på nått sätt. Och det senaste inlägget handlade om knark, som jag tyckte var bra! Men jag tycker det är tråkigt att vissa väljer att "röka på". Jag känner egentligen att jag inte behöver argumentera om det här. Jag tycker att det är skit svårt, för jag kan verkligen inte fatta att vissa gör det... För när jag inte kan sätta mig in i en annan persons sits, är det svårt att förstå... Jag vet var jag står, och jag skulle inte kunna acceptera att någon jag kännde brukade knark.
Så... Appropå ingenting så ska jag nu gå ocgh duscha, sen ska jag äta lite uppvärmd pytt, och sedan för hoppningsvis plugga lite... ja, plugga nått iaf!
/E
Trodde du ja!
Tjappa!
Jag förstår inte riktigt vad jag gör på dagarna nu för tiden, jag tänker liksom tillbaka på dagen/skolan, och känner inte att jag gjort så mkt... Jag var liksom på skolan från 8.30 till 16.00, men jag tycvker inte att jag gjort så mkt... Lite tråkigt att viss tid går åt till att inte göra någonting, när man väl är på skolan kan man väl lika gärna jobba, va?!
Idag har vi iaf fixat lite mer med filmen, till svenskan, och jag ser tyvärr inte framemot det... Jag tycker liksom att det är helt okej och roligt att spela in, men att titta på det är vidervärdigt! Nej, det blir till att blunda och lyssna på musik när det ska spela upp...
Anledningen till att vi var på skolan lite längre idag var för att vi skulle försöka få till med filmen, men det gick inte så bra. Jag fattade ingenting, jag klickade på "fånga video" och då kommer det upp en ruta och det man ser är mig och Maja i realtid... Så vi sket i det, och gick till Espan och köpte grejor till Tacos, sen mötte vi upp Johanna där med, sen cyklade vi genom stan hem till Maja. Det var roligt, jobbigt och lite läskigt. Men jag är troligen bäst i universum på att skjutsa!! Och det är troligen inget skämt!
När vi var hos maja tittade vi på den AS bra filmen Taken. Och det avr den bästa filmen jag sett på länge!! Det handlade om, nej, jag ska inte berätta, mend en var såå sjukt bra!! Sen kom Såfia Hermelin dit också, så efter en stund cyklade vi till Videomix och hyrde Vägen till Eldorado som var en favorit i repris!
Just det! Mina byxor sprack i grenen idag, märktde det när jag klev av cyklen hos Maja. Jag har haft ett lite lite hål där, men nu bröt det ut! SÅ nu känner jag mig lite cool sådär, fast det lär ju inte vara så många som ser det om jag inte typ... ja, jag vet inte men... det är lite störande iaf!
Jag trodde verkligen att jag skulle komma till någonting som var lite intressant, men icke! Jag kanske skulle kunna spinna igång på något om jag tänker efter, men nu har jag skrivit lite så det får räcka!
/E
Jag förstår inte riktigt vad jag gör på dagarna nu för tiden, jag tänker liksom tillbaka på dagen/skolan, och känner inte att jag gjort så mkt... Jag var liksom på skolan från 8.30 till 16.00, men jag tycvker inte att jag gjort så mkt... Lite tråkigt att viss tid går åt till att inte göra någonting, när man väl är på skolan kan man väl lika gärna jobba, va?!
Idag har vi iaf fixat lite mer med filmen, till svenskan, och jag ser tyvärr inte framemot det... Jag tycker liksom att det är helt okej och roligt att spela in, men att titta på det är vidervärdigt! Nej, det blir till att blunda och lyssna på musik när det ska spela upp...
Anledningen till att vi var på skolan lite längre idag var för att vi skulle försöka få till med filmen, men det gick inte så bra. Jag fattade ingenting, jag klickade på "fånga video" och då kommer det upp en ruta och det man ser är mig och Maja i realtid... Så vi sket i det, och gick till Espan och köpte grejor till Tacos, sen mötte vi upp Johanna där med, sen cyklade vi genom stan hem till Maja. Det var roligt, jobbigt och lite läskigt. Men jag är troligen bäst i universum på att skjutsa!! Och det är troligen inget skämt!
När vi var hos maja tittade vi på den AS bra filmen Taken. Och det avr den bästa filmen jag sett på länge!! Det handlade om, nej, jag ska inte berätta, mend en var såå sjukt bra!! Sen kom Såfia Hermelin dit också, så efter en stund cyklade vi till Videomix och hyrde Vägen till Eldorado som var en favorit i repris!
Just det! Mina byxor sprack i grenen idag, märktde det när jag klev av cyklen hos Maja. Jag har haft ett lite lite hål där, men nu bröt det ut! SÅ nu känner jag mig lite cool sådär, fast det lär ju inte vara så många som ser det om jag inte typ... ja, jag vet inte men... det är lite störande iaf!
Jag trodde verkligen att jag skulle komma till någonting som var lite intressant, men icke! Jag kanske skulle kunna spinna igång på något om jag tänker efter, men nu har jag skrivit lite så det får räcka!
/E
Tänka sig...
Asså, jag tänker att "nu ska jag ta och skriva ett inlägg", men precis n'är jag klickar på "Skapa" så blir det helt svart i skallen... All motivation bara försvinner, när det gäller att blogga.
Idag har jag tränat, som vanligt, de gick bra, men mina nya sulor är inte riktigt kompisar med mina fötter, för på den vänstar foten så får jag blåssor på två ställen... Så idqag tog jag med mig nå dyra plåster som påminner om compeed. Men grejen med fötter är att de blir svettiga när man springer (jag lovar, det är sant!). Så när jag skulle sätta på ett till plåster så satt det andra fast i strumpan... Men det jag klistrade fast satt hela träningen faktiskt! Så nu måste jag gå in på Team Sportia och kolla vad jag ska göra...
För övrigt så gick träninngen bra, trodde att det skulle bli höjdträning eftersom att det blev blaj igår, men det blev någon annan typ av träning islt. Det avr ganska så jobbigt, men det gick ändå. jag tror dessutom att jag såg killen jag körde upp med! Men jag avr inte säker, så jag vågade inte heja... det var andra gången på en vecka, för så gjorde jag med en tjej som heter Erika som håller i elevkåren, men när jag inte fattade att det var hon förrän i slutet av tränigen så han jag inte heja...
På tal om blåssor, jag har två stycken på händerna, jag tror jag har en dold kvinnosjukdom som ett brittiskt universitet har hittat som kommer visa sig vara canser... Nej, nu ska jag inte skojja om kvinnosjukdomar och canser. Men om man läser tidningarna så är det nästan alltid så. Man kan få canser av nästan allt, och alla krämpor och liknande man, främst kvinnor, har är dolda sjukdomar. Oftast kan man kolla upp om man har detta med ett litet test som brukar sitta på höger sida om själva artikeln. Och ALLT detta, har oftast ett Brittiskt universitet kommit fram till! Bland annat har de sagt, jag är inte säker på om det var ett Brittisk universitet men men, att man kan få canser av chips och att andas i duschen.
Jag känner ju såhär, att chips är ju något man kan leva utan, men duscha, det vill man väl ändå kunna, va?!
SÅ, oavsett var de där universiteten säger, så kommer jag fortsätta att andas i duschen! Och bara för att överbevisa dem, så ska jag ställa mig och hyperväntilera i ca. 2min!!
HA!
/E
Idag har jag tränat, som vanligt, de gick bra, men mina nya sulor är inte riktigt kompisar med mina fötter, för på den vänstar foten så får jag blåssor på två ställen... Så idqag tog jag med mig nå dyra plåster som påminner om compeed. Men grejen med fötter är att de blir svettiga när man springer (jag lovar, det är sant!). Så när jag skulle sätta på ett till plåster så satt det andra fast i strumpan... Men det jag klistrade fast satt hela träningen faktiskt! Så nu måste jag gå in på Team Sportia och kolla vad jag ska göra...
För övrigt så gick träninngen bra, trodde att det skulle bli höjdträning eftersom att det blev blaj igår, men det blev någon annan typ av träning islt. Det avr ganska så jobbigt, men det gick ändå. jag tror dessutom att jag såg killen jag körde upp med! Men jag avr inte säker, så jag vågade inte heja... det var andra gången på en vecka, för så gjorde jag med en tjej som heter Erika som håller i elevkåren, men när jag inte fattade att det var hon förrän i slutet av tränigen så han jag inte heja...
På tal om blåssor, jag har två stycken på händerna, jag tror jag har en dold kvinnosjukdom som ett brittiskt universitet har hittat som kommer visa sig vara canser... Nej, nu ska jag inte skojja om kvinnosjukdomar och canser. Men om man läser tidningarna så är det nästan alltid så. Man kan få canser av nästan allt, och alla krämpor och liknande man, främst kvinnor, har är dolda sjukdomar. Oftast kan man kolla upp om man har detta med ett litet test som brukar sitta på höger sida om själva artikeln. Och ALLT detta, har oftast ett Brittiskt universitet kommit fram till! Bland annat har de sagt, jag är inte säker på om det var ett Brittisk universitet men men, att man kan få canser av chips och att andas i duschen.
Jag känner ju såhär, att chips är ju något man kan leva utan, men duscha, det vill man väl ändå kunna, va?!
SÅ, oavsett var de där universiteten säger, så kommer jag fortsätta att andas i duschen! Och bara för att överbevisa dem, så ska jag ställa mig och hyperväntilera i ca. 2min!!
HA!
/E
