Man skall inte sörja det man saknar utan glädjas åt det man har!
Hallå där ute i cyber världen!
Märkte när jag kollade igenom min blogg lite snabbt att den 4:e september, som varit, fyllde min blogg 1år! Är inte det värt en applåd(?) Ja, jag vill tacka alla som hjälpt mig när det kännts tungt men fått mig att fortsätta med min stora blogg. Vet ju endå att det är många som uppskattar den, trots att jag skriver ibland sällan och ibland ofta. Ja, det var väl dagens nyhet va!? Haha, nä men, nu ska jag skriva om vad jag tänkt!
Som sagt hade vi brännbolls turnering med skolan i torsdags. Och jag hade på mig ganska mkt kläder när vi möttes på skolan, hade en jacka, huvtröja, t-shirt och underställströja. Såg att det såg lite varmt ut ute så jag lämnade, i min enfald, (haha, jag använder ordet enfald) min jacka på skolan. Det skulle jag nu i efterhand kanske inte gjort. Men men, jag spelade ju på södra då och sen glömde jag bort den. Och på fredagen var jag inte på skolan, och nu måndag hittade jag den inte. En sak som, kanske, gjorde att den är lite mer borta är att vi tydligen bytte klassrum i fredags. Så, när jag koim till skolan idag var den IT 2:or i mitt gamla klassrum... Synd med ett så fint klassrum, inga fördomar. Men som sagt så var inte min jacka där inne när jag kollade.... Kollade med lärarna för HÄID men de hade inte sett nån :/
Men grejen jag tänkte skriva var ett mina päron fick fet...ja...utbrottet när jag skulle berätta. De blev väl inte super arga för att jag inte visste var den var. eller jo, jag visste ju att den var i klassrummet men någon har antingen tagit den eller flyttat den! Grejen de bler arga över var tydligen på viset jag sa det på. Jag har en ganska slö/soft/lat inställnign till saker som försvinner. Det betyder inte alla att jag inte bryr mig! No way! Men jag fattar inte varför man ska brusa upp sig/grina/slåss/ vara otrevlig/grina/stressad/slänga saker, ja you name it! Varför måste man visa sånna känslor?! Kan nån förklara det för mig? För jag fattar inte det. Det var som för ett tag sen då min lillasyster inte visste var hennes nycklar var. Då halvgrinade hon och var jätte otrevlig mot mig som försökte hjälpa henne. Och det tål inte jag, så är det, så bara därför vägrade jag sitta bredvid henne på bussen när vi skulle till skolan. För när jag skulle berätta det då blev de as arga och tyckte att jag var nonchalant(?) Och de menade på att jag typ inte brydde mig och menade att jag ville ha en ny bara för det. HAR JAG SAGT DET ELLER?!? NÄE, JUST DET! De är vad Zanna skulle kalla för Myttomaner(?) Jag skulle kunna skriva mkt om det men jag väljer att vara mogen nog att släppa det och fråga imorn på skolan om de har lagt min jacka i nån bortglömt låda eller nått. I värsta fall är det någon som har tagit den...Synd vad jag kan göra åt det, nada, just det! Jag gillade den där jackan jätte mkt, mer än den andra jag har, men jag har ju den! WTF!
Om jag förlorade ett ben, skulle jag (iofs vara ledesn att jag bara hade ett men) vara glad att jag hade det andra kvar! Vad är det det står på Farmors Gobeläng(?) Jo:
Man skall inte sörja det man saknar utan glädjas åt det man har!
Dessutom, mamma blev skit arg för att vi kom in på att jag inte berättade det utan att hon frågade om jackan. Och jag hade inte tänkt säga det för jag tyckte det vare onödigt eftersom att jag inte letat allt vad jag kan än! Då kom vi in på att man inte ska ljuga och/eller hålla undan saker. Så började hon prata om att hon ville veta så väl om jag tagit en godis ur godisskålen som om jag stulit en tröja. Och då kom jag att tänka på en sak sen som jag inte sa då...Tror hon att jag altid kommer att berätta allt jag gör för henne?! Asså, utan att låta...ja...Det kommer jag bara inte göra, finna väl ingen i denna värld som berättar allt för sina föräldrar. Menar hon att jag bara ska komam till henne och: "ja, igår söp jag mig sååå full att jag knappt kunde stå på alla fyra" eller att: "haha, vet du vad, förra veckan låg jag med 5 tjejer, på en och samma kväll"
Inte för att jag skulle göra nått av det men... Ni fattar, hon måste fatta att jag är 17, inte 7...
Även om jag önskar att jag var det, allt var så mkt lättare då!
/E
Märkte när jag kollade igenom min blogg lite snabbt att den 4:e september, som varit, fyllde min blogg 1år! Är inte det värt en applåd(?) Ja, jag vill tacka alla som hjälpt mig när det kännts tungt men fått mig att fortsätta med min stora blogg. Vet ju endå att det är många som uppskattar den, trots att jag skriver ibland sällan och ibland ofta. Ja, det var väl dagens nyhet va!? Haha, nä men, nu ska jag skriva om vad jag tänkt!
Som sagt hade vi brännbolls turnering med skolan i torsdags. Och jag hade på mig ganska mkt kläder när vi möttes på skolan, hade en jacka, huvtröja, t-shirt och underställströja. Såg att det såg lite varmt ut ute så jag lämnade, i min enfald, (haha, jag använder ordet enfald) min jacka på skolan. Det skulle jag nu i efterhand kanske inte gjort. Men men, jag spelade ju på södra då och sen glömde jag bort den. Och på fredagen var jag inte på skolan, och nu måndag hittade jag den inte. En sak som, kanske, gjorde att den är lite mer borta är att vi tydligen bytte klassrum i fredags. Så, när jag koim till skolan idag var den IT 2:or i mitt gamla klassrum... Synd med ett så fint klassrum, inga fördomar. Men som sagt så var inte min jacka där inne när jag kollade.... Kollade med lärarna för HÄID men de hade inte sett nån :/
Men grejen jag tänkte skriva var ett mina päron fick fet...ja...utbrottet när jag skulle berätta. De blev väl inte super arga för att jag inte visste var den var. eller jo, jag visste ju att den var i klassrummet men någon har antingen tagit den eller flyttat den! Grejen de bler arga över var tydligen på viset jag sa det på. Jag har en ganska slö/soft/lat inställnign till saker som försvinner. Det betyder inte alla att jag inte bryr mig! No way! Men jag fattar inte varför man ska brusa upp sig/grina/slåss/ vara otrevlig/grina/stressad/slänga saker, ja you name it! Varför måste man visa sånna känslor?! Kan nån förklara det för mig? För jag fattar inte det. Det var som för ett tag sen då min lillasyster inte visste var hennes nycklar var. Då halvgrinade hon och var jätte otrevlig mot mig som försökte hjälpa henne. Och det tål inte jag, så är det, så bara därför vägrade jag sitta bredvid henne på bussen när vi skulle till skolan. För när jag skulle berätta det då blev de as arga och tyckte att jag var nonchalant(?) Och de menade på att jag typ inte brydde mig och menade att jag ville ha en ny bara för det. HAR JAG SAGT DET ELLER?!? NÄE, JUST DET! De är vad Zanna skulle kalla för Myttomaner(?) Jag skulle kunna skriva mkt om det men jag väljer att vara mogen nog att släppa det och fråga imorn på skolan om de har lagt min jacka i nån bortglömt låda eller nått. I värsta fall är det någon som har tagit den...Synd vad jag kan göra åt det, nada, just det! Jag gillade den där jackan jätte mkt, mer än den andra jag har, men jag har ju den! WTF!
Om jag förlorade ett ben, skulle jag (iofs vara ledesn att jag bara hade ett men) vara glad att jag hade det andra kvar! Vad är det det står på Farmors Gobeläng(?) Jo:
Man skall inte sörja det man saknar utan glädjas åt det man har!
Dessutom, mamma blev skit arg för att vi kom in på att jag inte berättade det utan att hon frågade om jackan. Och jag hade inte tänkt säga det för jag tyckte det vare onödigt eftersom att jag inte letat allt vad jag kan än! Då kom vi in på att man inte ska ljuga och/eller hålla undan saker. Så började hon prata om att hon ville veta så väl om jag tagit en godis ur godisskålen som om jag stulit en tröja. Och då kom jag att tänka på en sak sen som jag inte sa då...Tror hon att jag altid kommer att berätta allt jag gör för henne?! Asså, utan att låta...ja...Det kommer jag bara inte göra, finna väl ingen i denna värld som berättar allt för sina föräldrar. Menar hon att jag bara ska komam till henne och: "ja, igår söp jag mig sååå full att jag knappt kunde stå på alla fyra" eller att: "haha, vet du vad, förra veckan låg jag med 5 tjejer, på en och samma kväll"
Inte för att jag skulle göra nått av det men... Ni fattar, hon måste fatta att jag är 17, inte 7...
Även om jag önskar att jag var det, allt var så mkt lättare då!
/E
Kommentarer
Postat av: westholm
samma problem med mina föräldrar. .
Trackback
