Åhhhlalala!
Asså, det känns lite tråkigt att jag skriver så sällan som jag gör, känner att det skulle vara skönt att skriva mer, men vad jag jag islt?! NADA, allt är så tråkigt just nu känns det som, eller det är så! Jag längtar till då jag bara jag lägga mig ner och ta det lungt! Utan att känna någon stress och att man kan vara ifred. För just nu känns det som att det skulle vara skönt att bo ensam
Jag har inte alls någonting emot att bo hemma, men att alla ska vara så på varandra hela tiden, man kan inte vara själv liksom. Det känns hela tiden som att det hänger folk över axeln och vill vara med överallt.
Idag har jag inte gjort så mycket. på hela förmiddan gjorde jag ingenting(!) 3 tiimmar, bara sitta. Men det är emst ANnelies fel eftersom att hon ska sitta och snacka så himla länge... Men mot slutet så föberädde jag min mutliga redovisning av boken jag läst En brors berättelse. Jag tycker att det kan vara lite roligt att redovisa, om jag vet vad jag ska prtata om, om jag är dåluigt förberedd så bli det apa! Men nu hade jag förberett mig. Som vanligt så vill jag hålla på med mina händer när jag pratar, för om jag ska ha dem efter sidorna så syns det hur mycket jag darrar och skakar! Men en sak som vi gjorde idag avr att alla gav varandra kritik och det kändes skönt. Jag fick iaf MVG, det var niiice! Trots att jag kännde mig nervös och att allt inte avr perfekt. Men det käns lite dumt att säga att det inte kändes bra när alla tycker att man gjorde bra ifrån sig...
Nu måste jag sova, för imorn ska jag simma, det ska bli skönt, det känns verkligen som att jag blir motiverad när jag simmar, mycker mer pepp än om jag skulle sitta inne i gymmet på V&S, men idag när jag skulle säga till AA att jag skulle simma sa typ Annica sen att det lät som att jag hade bytt från friidrott till Simmning. Och jag bara pratade över honom om att jag skulle simma, så jag måste prata med honom imorn
Imorn ska jag också köra rektorns bil, eller, jag tror det är hans, jag är inte säker... Men han ska iaf låna ut en bil till mig så att vii kan våldgästa alla klasser i sundsvall för att ragga ungar till vår innebandy turnering!
Allt är på G, och jag känner mig på V. Det lilla som är bajs blir såå mycket mindre när man jämför med när allt känns bra! Det var bra och skönt att jag kontaktade EF, jag känner att det gett mycket och att det kommer ge mer.
/E
Jag har inte alls någonting emot att bo hemma, men att alla ska vara så på varandra hela tiden, man kan inte vara själv liksom. Det känns hela tiden som att det hänger folk över axeln och vill vara med överallt.
Idag har jag inte gjort så mycket. på hela förmiddan gjorde jag ingenting(!) 3 tiimmar, bara sitta. Men det är emst ANnelies fel eftersom att hon ska sitta och snacka så himla länge... Men mot slutet så föberädde jag min mutliga redovisning av boken jag läst En brors berättelse. Jag tycker att det kan vara lite roligt att redovisa, om jag vet vad jag ska prtata om, om jag är dåluigt förberedd så bli det apa! Men nu hade jag förberett mig. Som vanligt så vill jag hålla på med mina händer när jag pratar, för om jag ska ha dem efter sidorna så syns det hur mycket jag darrar och skakar! Men en sak som vi gjorde idag avr att alla gav varandra kritik och det kändes skönt. Jag fick iaf MVG, det var niiice! Trots att jag kännde mig nervös och att allt inte avr perfekt. Men det käns lite dumt att säga att det inte kändes bra när alla tycker att man gjorde bra ifrån sig...
Nu måste jag sova, för imorn ska jag simma, det ska bli skönt, det känns verkligen som att jag blir motiverad när jag simmar, mycker mer pepp än om jag skulle sitta inne i gymmet på V&S, men idag när jag skulle säga till AA att jag skulle simma sa typ Annica sen att det lät som att jag hade bytt från friidrott till Simmning. Och jag bara pratade över honom om att jag skulle simma, så jag måste prata med honom imorn
Imorn ska jag också köra rektorns bil, eller, jag tror det är hans, jag är inte säker... Men han ska iaf låna ut en bil till mig så att vii kan våldgästa alla klasser i sundsvall för att ragga ungar till vår innebandy turnering!
Allt är på G, och jag känner mig på V. Det lilla som är bajs blir såå mycket mindre när man jämför med när allt känns bra! Det var bra och skönt att jag kontaktade EF, jag känner att det gett mycket och att det kommer ge mer.
/E
*Suck*
Gissa vad?! Jag har skit tråkigt...
Jag tänkte ju då att jag kunde skriva lite här då, men genast så tappade jag helt lusten...
Idag har jag inte gjort så mycket, jag började med att simma på morgonen 250m x 4. Sen åkte jag till skolan, där jag satt helt ensam i klassrummet, med ett fönser på vid gavel, så där satt jag och glassade. Det enda jag saknade var just en glass och min iPod. Där satt jag iaf i solen i typ 1h, det var så jäkla skönt! Jag gick ifrån en stund för jag tänkte prata med rekorn om spec idrotten. Men han satt i möte, så jag MÅSTE ta det en annan gång!
Sen kom Maja och Sofia, vi tog JB bussen och åkte till Bredsand/Nivrena och informerade om innebandy turneringen vi ska hålla i. Jag körde än en gång bussen, fast jag var inte lika nervös denna gång, som sist, då "kopplingsfoten" bokstavligen stampade av sig själv när jag skulle ut ur garaget.
Sen åkte jag in till birsta och åt en galss och gick lite i gallerian där...
Sen åkte jag hem och var typ död! SÅ jag fattade inte hur jag skulle klara av träningen, sen när jag skulle kolla träningen så såg jag att det var möte idag, så jag blev glad. Vi snackade, eller snarare Mattias, om träningen.
Sen dess har jag suttit här, jag funderar på at gå och lägga mig tidigt idag, fast jag måste göra några övningar för minan knän innan, så det är nog lika bäst att jag gör det nu!
/E
Sol och Regn
Tjaaa....!
Jahapp, idag då... Jag klev upp, jag vet inte när men kanske 9-10 som igår. Sen gick jag ner och åt för LITE frukost, så jag var hungrig hela dan. Bara för att jag var lat... Sen efter några timmar, har ingen aning om vad jag gjorde men, så bestämmde jag mig för at sova lite. 12.25 la jag mig i sängen och tänkte att jag ställer mobilen på 13.00 och kliver upp då. Men inte ringde den eller?! Så jag vaknade till nån gång, men klev bara därför inte upp förrän typ 14.40, tror jag.
Sen kom Alexandra hem och efter ett tag så åkte vi in till Birsta för att köpa ett spel till Wii, men det fanns inte. Men vi hittade däremot ett annat som jag hoppas att vi kommer köpa. Sen åkte vi hem, jag skulle äta, men upptäckte att allt som jag kunde tänka mig äta, inte fanns eller var slut (?) Så jag gick runt jättegrinig och gastade som om jag hade lingonvecka.
Men jag tog några mackor och åkte sedan till träningen. Det var ganska så snöigt så det var lite klurigt att köra. Och anledningen till att jag skrev den där meningen och inte slutade där var för att jag ville "skryta" om att jag har körkort...
Jag kom i allafall till träningen helskinnad, med vetskapen om att det var testvecka. Och jag hopades verkligen, VERKLIGEN, att jag skulle vara med där. Men sen säger Mattias "Du ska köra Rehab med Fredde"... Och då orkade jag inte, jag kände hur sura lessminen kom fram och jag orkade inte göra någonting åt det! Jag märkte på en gång att folk typ tittade bort. Men helst av allt ville jag att någon kunde fråga typ "Vad är fel?" Så jag kunde svära ut att det är så jävla tråkigt med rehab och att jag inte vill/orkar!
Jag ville ju liksom vara med på testerna och kolla hur jag hade förbättrats! Men ICKE! Så jag fick köra rehab... Jag liksom tömdes på all träningsglädje som jag hade när jag kom dit. Jag var bara som en robot nästan hela tränignen och bara gjorde det jag skulle. Annars så skrattar jag och pratar mkt, men inte nu. Men det blev bättre mot slutet och jag kom på att jag snart får vara med på riktigt igen.
Imorn trår jag att det är kast-test, idag var det hopp-test, så det kan jag vara med på!
Nu ska jag antagligen sova, c ya!
Efter regn kommer solsken!
/E
Det ska gå... Det gick
Jag har tänkt på en grej, inte bara tänkt, utan känns också, att motivation är så jävla viktigt!
För just motivationen är något som för mig inte varit på topp, säg senaste månaden, det har helt enkelt inte varit som förrut. Det är ju ganska uppenbart varför, iaf för mig, såklart...
Utan att låta allt för... självgod kanske... Så har jag varit en JÄVEL på att hålla motivationen uppe, i 2år. För under två år har jag varit fett skadad och har inte (som jag så många gånger tidigare sagt/skrivit) fått göra det jag blir som lyckligast av allt, hoppa höjd. Så under 2 år har jag kört rehab, medan jag sett folk komma och gå i "rehab gruppen" som vi har i vår träningsgrupp (det är egentligen ingen grupp utan det är bara att man har ett eget schema om man är skadad) Jag har alltså kört på med rehab medan folk har joinat mig i gånger om kanske 1-2månader...
Och när jag efter drygt 2 år ska få börja hoppa lote, så går jag och får nått skit på hälsenan/vaden på höger ben. Och dumt nog så lyssnade jag inte på kroppen, utan var för glad att kaske vara på G, och körde på med ont. Jag tränade på smärtstillande, men när det tillslut inte gick så brast det, bokstavligen, fast bara lite.
Saken jag vill komma till att jag tappat motivationen till att träna, typ, det känns jättekonstigt, efter som att friidrotten är mitt liv! Det kanske låter konstigt men det tyvcker inte jag. Till exempel så tränade jag 4-5ggr/veckan i 5månader, det var i början av min skada och då vickade jag bara på tårna och fötterna, i 5månader! Och under hela den här tiden och drygt 1½år frammåt så hade jag motivationen uppe.
Folk sa hela tiden att jag kämpade på bra, och at det avr otroligt att jag orkade hålla på. Precis som om det skulle vara nån typ av komplimang?! Det fick mig bara att känna mig konstig. För för mig var det i stort sätt självklart att jag skulle träna och bli bra, jag hade liksom inget val, för jag ville ju tillbaka! Ibland sa personer saker som att "Det skulle jag aldrig orkat". Och då blev jag nästan förolämpad! För vad tjänade jag på att höra det, förtjänade jag än att höra sån dynga?! För för mig var det dynga! JAG HADE INGET VAL!
Nu ska jag försöka knyta ihop det och komma fram till något possitivt.
Jag önskar helt enkelt att jag fick tillbaka den där träningsglägjen jag hade, när det inte var svårt at bestämma sig om man orkade gå på träningen utan att man bara åkte dit! Jag har en liten känsla av att motivationen är på väg tillbaka, fast motivation... Den kommer väl inte av sig själv?! Det är något man ska hitta för att få motivation va? Och jag tror att jag har hittat en sak som ska hjälpa mig lite, sen hoppas jag att jag blir spoorad och får tillbaka träningsglädjen!
Nu är jag på V och känner att jag blir lite glad och blir nästan sugen på att träna! Och nu känner jag att jag skulle kunna berätta om mer, men det får vi ta en annan gång!
Nu är jag iaf på bättre humör, TACK!
/E
Bb
Hej hej!
Idag har jag inte gjort mkt men ändå fått mkt gjort?!
Jag klev upp typ 9-10, gjorde sedan frukost, var ut med Ohboy, och sen vet jag inte alls vad jag gjorde... För sedan hade klockan hunnit bli 14.00, och jag skulle in till stan! Så jag skyndade mig att klä på mig och kastade typ in Ohboy in i bilen och körde iväg... Utan parkerings pengar, och med ett electron kort funkar det inte att dra kortet bara i automaten. Så ag fick vända, och bestämmde mig för att lämna Ohboy henna eftersom att jag inte visste hur länge jag skulle bli borta. Sen åkte jag in och parkerade i P-huset. Jag måste få säga att jag tycker att jag är skit bra på att parkera mellan två bilar sådär som man gör i ett P-hus. Det värsta är att jag förmodligen är bättre än många andra "äldre".
Anledningen till att jag åkte in till stan var
- Skriva upp mig på skoter kurs
- Bestäla klipptid
- Äta lunch
SÅ! Än en gång har jag "pladdrat" bort ett helt inlägg på nått helt ointressant som vad jag gjort istället för att skriva det jag tänkt!
/E
Hugaligen
Oj, nu var det ett tag sen igen, men nu ska vi inte gråta över spilt vatten!
Idag var vi, familjen, iväg till Hassela (Ett berg av upplevelser) för att åka skidor. Vi hade det som en liten plan, men efter gårdagens väder var vi inte så säkra, men imorse så bestämde vi oss för att trottsa vädret ändå! Så vi åkte iväg och knappt 2h senare var vi framme!
Det var jättelägesen jag åkte skidor, typ 1år, så jag var lite spänd på hur det skulle gå. Asså, jag kan ju åka skidor och gör det ganska bra tycker jag, men lte tråkigt att det ska ta så lång tid mellan gångerna. Man får en liten speciell känsla när man stapplar fram i sina pjäxor, en skön känsla!
Vi åkte några åk, åt lunch, och åkte lite mer!
Och SEN!...
Det var då allt hände!
Vi var på väg ner för att fika lite tror jag, vi stannar till så som man liksom gör och byter lte blickar och säger nått ord om hur man tyckte att backen var. Då säger Alexandra att hon ska ta en såndär skogsväg, och att hon kommer ut längre ner där vi skulle träffas. Då bestämde jag mig för att följa efter henne (Jag ska tilläga att både mamma och pappa redan åkt med henne i skogen så jag kände lite press att också jag skulle "klara" det).
Hon märker inte från början att jag åkt efter henne utan märker lite senare att det är jag som glider i hennes spår. Det är ganska brant här i skogen och väldigt, väldigt mycker ssly och småträd, vilket gör det inte helt lätt att hålla rätt spår! Det går sakta men säkert snabbare och snabare, så till slut får jag inte stopp utan ropar och åker rakt in i henne, jag skjuter iväg henne för at vi inte ska ramla och vi glider vidare...
Jag säger nått i stil med att det var svårt och att det inte var jättekul, till svar får jag då att "Det blir bättre sen". Så vi åker vidare och det blir sakta minder sly, vilket betyder att det går snabbare och mer svängar! Jag är man större så har man längre skidor, och med längre skidor är det inte liks lätt att komma runt i svängarna. Det är nu jag ropar "BULLSHIT" åt det att det skulle varit lätare och bättre nu... De skådar jag med mitt högra öga något som liknar en backa, det går dessutom ett spår som förmodligen bara en person åkt (troligen av samma anledning som jag hade, ta sig därifrån!) Jag tänker att jag skiter i det här och försöker ta mig dit.
Dettagår faktiskt lättare än vad jag förväntat mig, det går så lätt, och så fort att jag bara glider iväg, HELT utan kontroll! Det går snabbare och snabbare, jag försöker i min enfald tafatt ta tag i de småträd som finns här, jag tänker "höger, vänster, höger, vänster" för att försöka ta tag i träden och sänka farten! Det går som sagt inte jättebra, det går snabbt och jag försöker verkligen få ner farten! Och DÅ! Tar det tvär stopp, jag åker in i ett litet träd och tappar höger skida och stav. Skidan åkte ner i snön och staven ligger nån meter bakom mig. Så för att få tag i stven lutar jag mig på ett träd och gör en "Matrix" för att få tag i den, sedan låter jag träder hjälpa mig upp igen.
Jag ser at jag kanske är 15m från backen, så jag bestämmer mig för att gå. Av med skidorna och stavarna och pulsar fram i djupsnön som går en bra bit över knäna. Jag kämpar framåt, jag märker att det inte är super lätt att pulsa i djupsnö, speciellt inte med ett ar skidor, ett par stavar och med pjäxor på fossingarna! Jag kommer sakta sakta framåt och jag tappar min utristning ett antal gånger och frågar mig själv VARFÖR jag skulle åka i skogen. För jag har ingen aning om vad det är för backe jag kommer till!
När jag kliver ut i backen är det inte jätesvårt att gissa vad det är för typ av backe... En PUCKELPIST! Och jag säger för mig själv "ARE YOU FREAKING KIDDING MEE!?" Jag försöker få på mig skidorna för att ta mig ner, men... En puckelpist pistas ju som sagt inte, så det är rätt mycket lössnö, och jag har med mig lite ifrån skogen också. Jag får alltså inte på mig skidorna, skö på skidorna och under pjäxorna! Jag är smått desperat för jag vill bara ner och fika... Jag kollar ner för backaen och serr att det är 150m kvar till puckelpistens slut! Jag fattar ett snabbt beslut, jag sätter mig på rumpan, med skidorna under ena armen och stavarna under den andra, och rutschar ned för pucklarna! Grejen är att skifdglasögonen har åkt av så jag försöker ju såklart stanna (snön sprutar ju ganska bra när man har pjäxor på sig) men det sprutar bara ännu mer! Så jag glider på och försöker kolla var jag är och vart jag är påväg, mellan all snö.
Jag kommer ju såklart till slut ner och sätter på mig skidorna och åker till mamma och Alexandra som undrat vart jag tagit vägen. Så jag berättar allt och de skrattar gott åt mig!
/E
