Horstabarn

Nu var det ett tag sen sist, men det kan ju bero på att jag har varit på semester. Så därför har det inte blivit någontign, såklart. Det har varit jättebra och varit jätteskönt, skönt att komma bort, det behövdes!

I torsdags var första träningen sen jag kom hem, jag kom hem kl.5 samma morgon, så jag var lite sliten, och så jäkla seg i kroppen! Men det kändes inte jätte dåligt, men i själva verket var det ännu sämre, hehe... Men Robban sa att det brukar vara så och att efter typ 3 träningar så är man oftast tillbaka. 

Så idag var det den andra träningen, jag kom i säng sent efter att jag fixat med bilder. Så jag var lite slagen när jag skulle på träningen. Jag hade ställt klockan på mobilen, men den ringde inte, så jag vaknade av att pappa frågade om jag skulle träna, då var klockan 9, så det vara bara att kliva upp och klä på sig på en gång, käka lite, för lite tyvärr, men det avr för att tiden blev knapp. Jag kom iaf iväg, och kom till ett tomt Balders. Jag satt där och... jag tänkte skriva funderade, men det gjorde jag inte, jag bara satt. Efter kanske 3 min kom Alex, vi satt där och han snckade på, som vanligt. han började prata om att det inte var oligt att träna om man bara var två, och att vi kanske skulle skita i att träna. Och sen sa han att vi skulle köpa pic-nic på sjukhuset och fika på gräsplan. Jag svarade bara att jag var där för att hoppa höjd, och att han fick göra som han ville, fast på ett trevligt sätt.

Sen kom Fredde, som tur var! Så jag och han hoppade höjd, medan Alex sprang med Challe och Hanna.

Hoppningen för mig gick inte speciellt bra... Det kan vara så att jag fortfarande var lite seg, för det kändes ganska bra, typ första delen av hoppen var bra, andra halvan sög! Det är så frustrerande att det inte ska stämma. Robban säger att man ska ha tålamod, så det gäller att bita ihop och komma igen med nya tag. 

Idag kom jag fram till en sak som jag tror gör att det inte går så bra ibland, detta gäller då vi tränar utan tränare. För när vi inte har någon tränare, så är det jag som blir "stand-in". Jag är ju inte tränare, men jag får allt ansvar. Det kan vara så att jag tar på mig mer än jag skulle behöva. För på höjden till exempel så försöker jag hjälpa de andra, för att vara snäll, i alla fall då jag känner att jag vet vad jag snackar om. Detta gör att inte kan fokucera lika mycket mellan mina hopp, tyvärr! Detta är någon som måste ändras på! Alla vänder sig till mig och vill ha svar, de frågar vad som står på schemat, och egentligen vill jag bara säga "Kolla själv". För att jag tycke att de kan göra det. Men självklart är det ingen stor grej, att säga vad som står, men när allt hägner på mig blir med pess på mig, jag ska göra mer än vad jag är där för typ. 

Det är jobbigast med Alex, han ska ha hjälp hela tiden, och man måste ofta berätta vad han ska göra, för att han ska göra det, annars blir det inget gjort. Idag frågade Challe om vi tränade utan tränare, då svarade Alex att det var jag som var det idag. Då kände jag att jag var där lite av fel orsak typ... Seriöst, det fungerar inte... Jag tror jag ska försöka ändra på detta lite, utan att snäsa av(?) folk på nått sätt, utan bara försöka koncentrera mig på träningen!

Hoppas Mattias eller Robban är där imorn!

/E