Horstabarn

Asså, jag vet inte var jag ska börja, det finns egentligen inte så mkt, men ändå?! Det är lite förvirande känner jag... Jag är förvirrad.

Idag var det tävling, det gick dåligt. Det är skönt att kunna rycka lite på axlarna åt det, inte hetsa upp sig så mkt över det, jag hoppade verkligen inte bra idag, ett nytt årssämsta! Jag förstår liksom inte var som inte stämmer, jag tänker liksom vad jag ska/måste göra, men sen blir det inte så. Jag vill inte bli nått "one hit wounder". Jag menar, jag har ju hoppat 1.82, det betyder ju att jag kan hoppa så högt! Men hjärnan har lite svårt att fatta det, den är fortfarande inställd på 1.70...

Och när jag sitter här, tänker jag liksom: Var det här allt?! Jag vet liksom inte vad jag ska göra... Det går inte att undvika att man känner sig misslyckad, det är väl klart som faan att jag känner mig det, just nu! Men jag vill ju hoppa högt igen, därför gå det inte att gräma sig över sånna här saker. Men är ju långt ifrån nöjd, så jag ska glömma det, men komma ihåg det som är viktigt. Saker som jag vet att jag gjorde fel/borde inte gjort överhuvudtaget!

Och jag tänker och tänker... Och det jag känner är att, jag är nog ganska tråkig... detta har typ ingenting med saken att göra, men det känns bara så... För liksom, vem är jag?! Här följer... nått, så som jag skulle beskriva mig själv.

Är jag den där killen som är ganska blyg inför nya människor, men när jag känner personer väl, då, ja då är jag inte så blyg... Och vad gör jag på dagarna, jo jag tränar friidrott, för det är mitt liv, bokstavligen, om det är skola, som det är 5/7 dagar, ja då försöker jag hänga med där, om jag har tur går det bra för mig om jag ät fokuserad, men om jag tappar det går det heller inte så bra i skolan. Jag gillar att köpa kläder, och sedan använda dem, och när jag är nöjd med det jag har på mig, då blir jag glad också. Jag lägger väl ner ganska mkt pengar på just de, men inte på dyra kläder. Det skulle jag inte kunna, köper jag något som är lite dyrare så får jag dåligt samvete. Det har jag fortfarande för en typ av jacka som jag köpte för 700. Jag hörde någon säga att "Kläder är ett sätt att berätta om sig själv, utan at behöva säga någonting". Så med kläder på är jag säkrare, som de flesta antagligen är. Dessutom är jag typ rädd för vad folk ska tänka om mig om jag skulle gå runt med dyra kläder, och tvärt om. Jag bryr mig inte om vad folk tycker, ändå lägger jag energi på att undra över vad de tycker... För jag är ganska säker i mig själv, men ändå, jag tror ofta att jag är i centrum, typ, att om någon snackar bakom min rygg tror jag att de snackar om mig, och om någon skrattar tro jag att de skrattar åt mig... Ofta går jag runt och tänker vad folk tror om mig, och jag tror att de tänker om mig. Även fast de självklart inte gör det! Detta gör att jag är sjukt rädd för att göra fel, jag lovar, det finns ingen annan som är mer rädd för at göra fel än jag! Detta går absulut inte ihop med att jag är ganska konflikträdd, något som jag tror att jag börjar komma över. Och detta är väl anledningen till att jag är blyg.   

Varför går jag och väntar på att någonting ska hända?! Det är precis vad jag gör... Man måste ta tag i saker, det fattar väl vem som helst, om man inte gör något får man ingenting gjort. Och så som jag säger ibland "Inte nu, inte aldrig", så jag talar ju lite emot mig själv. 

Nä, seriöst, det måste ske en förändring, men samtidigt är jag ju stundvis nöjd med mig själv och så... Jaja, "allting ordnar sig!" hoppar jag 2m ska jag tatuera in det. Men lyckas jag med att ta mig tillbaka och hoppa med de stora grabbarna, så gör jag det kanske ändå!

/E